Jag har 9 av 10 gånger ett pass planerat i huvudet innan jag sätter foten i stigbygeln. Men det kanske bara är hälften av de gångerna jag verkligen rider det jag tänkt. Min herre är ganska ombytlig, ena dagen är han mjuk och följsam som en kolarem, andra dagar så kan vi inte ens fatta rätt galopp. Man skulle kunna tro att han är ett sto.
Det handlar inte om fysiska begränsningar eller dyl, han har bara så mycket nerver i sig, och det spökar med hans stackars huvud ibland.
Åter till dagen....
Uppenbarligen hade herrn vaknat på fel sida, för han ville inte vara med att leka överhuvudtaget. Blev stark i övergångarna, körde upp huvudet och hade bogen på ett håll och bakdelen på ett annat. Jag tog tre djupa andetag, för det hjälper inte att bli arg, då blir han bara upprörd.
Bestämde mig att inte tjabba med honom och började rida tio meters volter istället, så många att både R och jag började bli yra. Red i både trav och galopp, la in övergångar imellan. Han lossnade fint tillslut, och vi hade koll på både bog och bakdel. Avslutade med att rida ett par enkla byten, nu i balans, på bakdelen med eftergift i övergången istället för dragkamp.
Så även om passet inte blev vad jag hade tänkt från början, så hade jag en lösgjord häst med mig in i stallet igen. Tycker det är viktigt att kunna planera om på stående fot, att man kan vara lyhörd och lyssna på hästen.
 |
| Taktiksnack?! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar