Hur det hela började

Har märkt att alla "hästbloggar"  har inlägg om alla hästar man haft och dyl. Ska jag skriva om alla fyrbenta som passerat mig väg genom åren så blir det ett lååååångt inlägg. Men jag kan berätta om hur det hela började.

Jag och min storasyster Bella fick familjens första häst när jag va runt 5-6 år gammal. Ett gammal fjordsto vid namn Lina. Hon va knappt 1,45 hög, men jag kommer ihåg att jag tyckte hon var jättestor.
Lina var den snällaste hästen man kan tänka sig, stora snälla ögon och den mjukaste mulen man kan tänka sig. Jag va inte gammal när jag red henne i full galopp över ängarna uppe i Rönås. Kom ihåg att jag inte nådde ens halvägs på sadelkåpan, och stigläderna va så snurrade för att passa mina taxben( de har inte växt så mycket mer idag ) . Hjälmen som hela tiden tippade ner över ögonen, och ridbyxorna rullade nere vid ankeln, de va lite stora. Det va Lina som jag red på själv första gången, hoppade mitt första hinder och som jag, tjutande av skratt , galopperade för första gången.
Jag var så stolt över denna häst, det är henne jag har att tacka så mycket för. Hon väckte mitt hästintresse, som nu 25 år senare, fortfarande håller i sig.
Lina blev 26-27 år gammal.
Efter Lina så hade ju familjen en föreställning om att fjordingar var väldens snällaste och lugnaste hästar, det va så vår nästa häst kom in i bilden.Trulsa... Men hon är ett kapitel för sig, och jag kan säga att jag efter ett par duster, benbrott och hjärnskakningar ihop med henne aldrig mer kommer äga en fjord.