Bortskämda hästar!

 Efter ett telefonsamtal med min lillasyster uppkom detta blogginlägg, vi hade en het debatt och hästar och framförallt, deras ägare.

Det är nog ibland det värsta jag vet. Hästar som inte fått lära sig veta hut ifrån början, som går rakt över en så fort de får chansen. Eller som inte ser människan som ledare överhuvudtaget, utan går sin egen väg i precis allting.
Sen har vi ägarna till dessa hästar och deras ständiga ursäkter till varför deras odrägliga hästar uppför sig som de gör. " Han är inte så gammal " Nehe?! Och ?! Tror ni det blir bättre när han blir äldre? Om han inte lär sig  hur livet fungerar nu så kommer det ju inte bli speciellt roligt längre fram. " Han har inte fått lära sig " Och vems fel är det då?
När man handskas med djur som väger 600 kg så måste man kunna lita på att man inte har dem i famnen så fort det händer nått.Det kan ju faktiskt bli väldigt farligt. Gör man bara rätt från början, konsekvent hanterande , så slipper man många diskussioner på vägen.
Ta min fölunge tex. Hon har försökt sparka mig, och det fick hon fan för. Har aldrig provat igen, hon har försökt bita mig, samma sak där, jag korrigerade henne och hon har inte försökt igen. Jag begär varje dag att hon ska flytta sig för mig, att när jag går fram ska hon gå undan. Hon älskar mig ändå, trots mitt " hårda" sätt. Och jag vet att jag kommer ha igen detta längre fram, när det kommer till inridning och dyl. Hon vet vem som bestämmer och ifrågasätter inte mitt ledarskap.

Nu menar inte jag att man ska slå sina hästar, det är inte det ledarskap handlar om. Ledarskap handlar om att visa vägen, berömma när de gör rätt och korrigera när de gör fel. Och får man slå dem upprepande gånger så har man ju misslyckats, eller så har personen innan dig gjort det. Då är det nog dags att ta sig en funderare.