I våras fick ju vår Malletik Vilja nio valpar. Helt oplanerat och vi visste inte om vi skulle skratta lr gråta. Men de fanns ju så det var bara till att ta hand om dem.
Tiden gick och det blev dags för valparna att få nya hem och ångesten var total. Jag nekade 20 personen redan första veckan annonsen var ute, fel folk som inte visste vad det innebar att ha hund och ännu mindre hur det var att ha en malle. De tyckte valparna var söta på bilderna, men det räckte ju inte riktigt för mig.
De som jag sa ja till fick komma hit och presentera sig, granskas från topp till tå av både mig och min omgivning. Tusen frågor om vad de skulle ha hunden till osv osv. Förklarade hur en Malle funkade och vilket jobb det innebar att ha en. Trodde vi valde alla valpköpare med omsorg och magkänsla. Men fy fan va fel vi hade.
I fredags så fick jag ett ohygglig sms med bilder ifrån en av de som har två av våra valpar. Hon hade träffat Valiant med sin ägare och gjort en fruktansvärd upptäckt. Hunden var så vanvårdad så det va inte sant, undernärd, understimulerad, full av mask och inte en muskel på kroppen. Jag trodde jag skulle smälla av!
För att göra en lång historia och procedur kort så åkte min man och omhändetog hunden, de människorna ska ingen hund ha!
Jag har hela tiden haft kontakt med alla som köpte valp av oss, sagt att är det nått, minsta lilla så finns jag till förfogande. Vill ju att alla hundarna ska ha det bra och kan jag hjälpa till med nått så gör jag ju det.
Valiant bor sen igår hos oss nu, och vi får se hur det hela artar sig. Han har en lång väg tillbaka till frisk hund.
Det absolut värsta av allt är att de inte ansåg att det var nått fel på hunden, att de inte förstod varför vi tog honom.
 |
| Valiant som valp |
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar